Lillhästen och tankar

Tjooohoo :D

Har precis vart och ridit Teista hos Marlene. Blev en tur ut som vanligt, men det är absolut inte mig emot ;) Hon var jättepigg så det var superroligt. Vilken skillnad det är från innan alltså. Går inte att jämföra alltså. Innan ville hon knappt gå framåt men nu ville hon race:a gärnet vissa sträckor. Och trava för att komma i fatt Thore när hon egentligen skulle tölta. Och det var inte för att hon inte orkade, för hon försökte tölta snabbare, lyckades ett tag och sen blev det trav.

Ska bli så roligt när hon kommer hem, att få rida henne mer, 1 gång i veckan är inte så mycket när allt kommer om kring. Framför allt inte när hon börjar bli så duktig som hon börjar bli. Min lilla sötis häst, den lilla skithästen som jag förälskade mig i på Frötuna-lägret förra sommaren. Jag fick provrida henne ochtyckte att hon var underbar. Struntade i att hon inte töltade, hon kunde ju vara trött. Det var första och enda gången jag provade henne och en dag får jag syn på hemsidan att hon är såld. Jag menar, SÅLD?! Hihi, då visste jag ju inte att det var mami och papa som hade köpt henne. Blev ett par tårar tills jag fick reda på att hon var min. Min,min,min.

Och jag vet inte hur många gånger jag har ångrat det. Alldelles för många kanske. Vet inte hur många gånger jag har ridit men sedan blivit så arg så jag har ställt mig på backen och Jennifer har fått rida henne ett tag. Annars hade jag nog inte ägt henne skulle jag tro.

Men att man ändå kan älska hästen så j*vla mycket är kanske svårt att förstå. För fast hon har mycket innanför den lilla puffluggen så är hon ju så charmig och sööt så hon är helt omöjlig att motstå, precis som alla andra hästar. Och andra djur också. Och människor.
Vi är alla olika men lika fantastiska ändå. Inte på samma sätt men ändå lika fantasiska!